Andersson, Anders

1818-

Anders Andersson. Född 1818-08-12 i Alunda (C).	f Anders Andersson. Född 1780-05-16 i Sydinge Östby, Alunda (C). Död 1848-07-23 i Fresta, Alunda (C). Skattebonde.	ff Anders Andersson. Född 1745-07-12 i Sydinge Östby, Alunda (C). Död 1805-07-07 i Sydinge Östby, Alunda (C). Bonde.	fff Anders Larsson. Bonde.
			ffm Anna Persdotter. Född i Sydinge Östby, Alunda (C).	ffmf Per Ersson. Född.
		fm Katarina Persdotter. Född 1743. Död 1810-12-05 i Sydinge Östby, Alunda (C).
	m Anna Larsdotter. Född 1777-09-13 i Sund, Alunda (C). Död 1849-08-04 i Fresta, Alunda (C).	mf Lars Danielsson. Född 1743-09-10 i Sund, Alunda (C). Död 1817-05-27 i Nyvalla, Tuna (C). Bonde.	mff Daniel Persson. Född i Sund, Alunda (C). Död 1766-12-07 i Sund, Alunda (C). Bonde.	mfff Per Ersson. Född.
			mfm Margareta Larsdotter. Född 1715. Död 1774-06-03 i Sund, Alunda (C).
		mm Anna Andersdotter. Född 1749-12-22 i Östra Voxome, Alunda (C). Död 1825-01-25 i Sund, Alunda (C).	mmf Anders Andersson. Född.
			mmm Anna Jansdotter. Född.

Levnadsbeskrivning

Gifte och barn

Greta Stina Andersdotter.

Född 1824-09-19 i Östra Ovanby, Ekeby (C).
Död 1891-11-04 i Fresta, Alunda (C).

Matilda Adrietta Andersdotter.

Född 1855-11-23 i Fresta, Alunda (C).
Död 1930-12-07 i Kilby, Alunda (C).
Denna artikel är skriven av Anna Orebrand och den var införd i Runslingan nr. 2 2003.

ETT ÄKTENSKAP I UPPLÖSNING Den 17 september 1880 stod hustru Matilda Andrietta Andersdotter inför Frösåkers häradsrätt i Östhammar. Hon hade blivit stämd av sin make Per Jansson, som till följd av osämja ville skiljas efter tre års äktenskap. Innan en skilsmässa kunde bli verklighet måste dock fallet utredas ordentligt av häradsrätten, vilket bl a innebar att makarnas relation skulle skärskådas in i minsta detalj. År 1880 var det nämligen mycket svårare att skiljas än idag. Äktenskapet betraktades som ett av samhällets viktigaste fundament och måste till varje pris skyddas, vilket förklarar varför så få skilsmässoorsaker godtogs av häradsrätten. Till de legitima skälen hörde bl a äktenskapsbrott och egenvilligt övergivande, medan vägen till skilsmässa för de par som "bara" levde i oenighet var betydligt snårigare, vilket kommer att framgå av denna artikel. Men historien om Andrietta, min morfars mormor, och hennes första äktenskap börjar egentligen inte här, inför häradsrätten i Östhammar, utan långt tidigare. Bakgrund Matilda Andrietta Andersdotter föddes den 23 november 1855 i Fresta, Alunda socken, som dotter till skattebonden Anders Andersson och hans hustru Greta Stina Andersdotter. Föräldrarna, som var bördiga från Alunda respektive Ekeby, hade varit gifta sedan 1849. Vid 21 års ålder ingick Andrietta äktenskap med bonden Per Jansson, som var född 1846 i Harg och sålunda nio äldre än sin unga brud. Vid tiden för giftermålet var han bonde i Långsunda, Hökhuvuds socken. Vigseln ägde rum den 14 september 1877 i Alunda. Snart väntade paret sitt första barn och den 6 juni 1878 födde Andrietta en dotter, som döptes till Maria Matilda. Andrietta och Per hade då varit gifta i knappt nio månader, men redan knakade äktenskapet i fogarna, i alla fall om man får tro Andriettas egen berättelse inför häradsrätten. Andriettas berättelse Fem veckor efter vigseln i september 1877 hade Andrietta flyttat hem till Per i Långsunda. Fram till juletid samma år hade makarna levt i ett lyckligt äktenskap, men sedan hade mannen förändrats och blivit kylig och likgiltig. Situationen hade förvärrats ytterligare efter dotterns födelse. Särskilt upprörd var Andrietta över att mannen inte en enda gång hade besökt henne när hon låg till sängs efter förlossningen, vilket hade fått henne att känna sig avskydd och hatad. Dessutom hade mannens föräldrar, vilka bodde hos makarna, visat hårdhet och ovilja mot sin svärdotter. På grund av allt detta hade hon haft svårt att återhämta sig fysiskt efter barnsbörden och därtill blivit så sjuk till sinnet att hon på folk i sin omgivning hade gjort intryck av att vara svagsint. På hösten 1878 hade en syster till mannen flyttat hem till makarna. Denna syster, som var dömd för barnamord, hade genom sin elakhet gjort Andriettas tillvaro så outhärdlig att hon under tio veckors tid hade varit tvungen att bo hos sina föräldrar i Alunda. Vistelsen i fråga hade gjort hennes hälsa gott, men tillbaka hos sin make hade hon fått ta emot ständiga förebråelser om att hon var en dålig matmor. Dessa förebråelser ansåg Andrietta mycket orättvisa eftersom hon aldrig hade tillåtits att uträtta något. Dessutom hade hon p g a sin sjukdom tidvis varit oförmögen till arbete. Efter Andriettas berättelse fick Per Jansson ordet. Han förnekade att han och hans föräldrar hade varit hårda mot Andrietta. För att kasta ljus över hur deras sammanlevnad i verkligheten hade varit bad han därför häradsrätten att höra de fem vittnen som fanns på plats. Vittnenas redogörelser Först ut av vittnena, som hördes en och en, var tjänstepigan Vilhelmina Söderlund, som under två års tid från hösten 1877 hade varit anställd hos makarna. Hon bekräftade att makarna till en början levt i endräkt och kärlek, men vid tiden för dotterns födelse hade hustrun börjat att beklaga sig över kallsinnighet hos mannen, som enligt vittnet aldrig hade funnits vid hustruns sida när hon hade legat sjuk. Efter barnsbörden menade vittnet att hustrun nästan hade verkat svagsint, då hon ständigt och utan synbar anledning hade fallit i gråt och ofta fällt de besynnerligaste kommentarer. Nästa vittne var nybyggaren Gustaf Gustafsson i Björsta, som i mars 1880 under åtta dagar hade vistats i makarnas hem för att utföra diverse snickeriarbeten. Han hade då lagt märke till den osämja som rådde mellan makarna. Han berättade bl a att hustrun en afton, då maken kommit in i stugan, hade sprungit upp från sin pall och sagt: "Hade det inte varit bättre om jag tagit en harmoni och spelat en strof om kvällarna än att jag skulle ta dig din röda djävul". När föräldrarna en dag hade kommit på besök för att få sin dotter att uppföra sig bättre hade hon talat om för dem att hon ville lämna sin man. Detta hade dock ogillats av fadern, som enligt vittnet svarat: "Du får ta vägen vart du vill, men kommer du härifrån, så inte kommer du hem till mig". Nästa vittne att höras var hustru Helena Söderlund vid Björsta gruvor. Vittnet hade vid åtskilliga tillfällen hjälpt till i makarnas hem och då lagt märke till att förhållandet mellan dem inte var det bästa. Vid ett tillfälle hade vittnet frågat hustrun om hon inte älskade sin man längre. Hustrun hade då svarat att hon hade älskat honom, men ej sedan dagen efter deras bröllop, då hon hade upptäckt att han var "svart". Därefter hördes tjänstepigan Erika Andersdotter i Söder Skäfthammar, som under ett halvår hade varit anställd hos makarna. Under denna tid hade makarna dagligen grälat med varandra. Dessa gräl hade i regel startats av hustrun, men ibland även av mannen, som annars sällan talade med sin hustru och aldrig på ett kärleksfullt sätt. Mannen hade vid ett tillfälle slagit sin hustru i ansiktet med ett par hängslen då hon hade börjat träta med honom. När mannen ibland velat läsa Guds ord högt för sin hustru hade denna försökt att överrösta honom genom att samtidigt läsa högt ur en tidning eller genom att under sång dansa omkring på golvet. Vittnet menade vidare att hustrun aldrig hade haft ro att sköta sitt arbete som matmor, men när hennes försumlighet påtalades svarade hon alltid: "Jag kan nog, om jag vill". Vid de få tillfällen då hon hade tagit hand om sitt barn hade hon burit sig mycket oförståndigt åt, t ex satt ifrån sig barnet på skänken varifrån det lätt hade kunnat ramla ner. Svärmodern hade därför varit tvungen att sköta om barnet, som inte verkade trivas hos sin mor. Vittnet hade dock aldrig hört hustrun säga något som tydde på att hon var rubbad till förståndet. Det sista vittnet, Brita Catharina Andersdotter, var hustru till Jan Mattsson i Långsunda och hade emellanåt hjälpt till i makarnas hus. Även hon hade lagt märke till den äktenskapliga osämjan. Hon menade dock att hustrun, som tidigare aldrig hade hjälpt till i hemmet, sedan hon tillfrisknat bjudit till vid skötseln av både hem och barn. Efter vittnesmålen fick Per Jansson ordet igen. Han erkände då att han någon gång hade startat gräl med sin hustru och att denna nu skötte om sitt barn. Det sistnämnda menade han dock berodde på att hon ville visa att hon kunde ta hand om barnet i händelse av skilsmässa mellan makarna. Häradsrättens utslag Utslaget kom den 2 december 1880. Häradsrätten dömde då Per Jansson och Andrietta Andersdotter till skillnad på ett år till säng och säte. Under ett års tid skulle makarna alltså leva skilda åt, för att sedan om möjligt återförenas. Mer än så kunde rätten inte göra, då man saknade befogenhet att döma definitiv skilsmässa i fall där makarna "bara" levde i oenighet. Så förblev det faktiskt ända till 1915. Men som vi snart ska få se var hoppet ännu inte ute för Andrietta och Per. Makarna befanns av häradsrätten lika skyldiga till den äktenskapliga oenigheten, men Per ansågs mest lämpad att ta hand om dottern Maria Matilda. Han blev dock skyldig att betala 150 kr i underhåll till sin hustru. Hon hade emellertid krävt 400 kr, så förmodligen blev häradsrättens utslag i flera avseenden en besvikelse för Andrietta. Till kungs Häradsrätten hade kanske hoppats att Per och Andrietta skulle försonas efter att ha levt åtskilda under ett år. Så blev dock inte fallet. När detta år hade gått vände sig nämligen Per Jansson till Kungl Maj:t, för att få skilsmässa genom dispens. Till kungs gick många par som inte kunde få skilsmässa den vanliga vägen. Ansökan gick igenom och den 14 juli 1882 beviljade kung Oskar II skilsmässa mellan makarna och några månader senare utfärdade domkapitlet det efterlängtade skiljebrevet, allt enligt föreskrifterna. Därmed var äktenskapet mellan Per Jansson och Andrietta Andersdotter definitivt över. Epilog Efter separationen från maken flyttade Andrietta hem till sina föräldrar i Alunda. Fadern lät alltså Andrietta komma hem igen, trots att han tidigare hade hotat med motsatsen. Den 19 september 1884 gifte hon om sig med Olaus Blomgren, som arbetade som dräng på faderns gård. Vigseln ägde rum i Helga Trefaldighets församling, troligtvis i skymundan. Paret fick flera barn och Olaus tog så småningom över gården efter svärfadern. Sina sista år tillbringade Andrietta hos dottern Elsa Karlsson i Kilby, Alunda. Där avled hon den 7 december 1930 av åderförkalkning, 75 år gammal. Äktenskapet med Olaus varade livet ut, så någon ytterligare skilsmässa behövde Andrietta aldrig vara med om. Hur gick det då för Andriettas f d make? Per Jansson flyttade till Valö samma år som skilsmässan gick igenom. År 1884 gifte han om sig med Charlotta Lovisa Andersdotter, med vilken han fick en dotter. Per bodde kvar i Valö fram till sin död 1921. Inte heller hans andra äktenskap slutade i skilsmässa. Maria Matilda Pettersson, Andriettas och Pers gemensamma dotter som omtalas i de bevarade protokollen, blev efter skilsmässan kvar i Långsunda hos farföräldrarna. Hon var länge ogift, men ingick år 1916 äktenskap med Erik Axel Eriksson. Paret bodde i Vittinge, där Maria Matilda avled barnlös 1946. Idag finns alltså inga gemensamma ättlingar till Andrietta och Per i livet, men var för sig har de många efterkommande, som aldrig skulle ha kommit till världen om inte kungen till sist hade låtit makarna gå skilda vägar och därigenom gett dem möjlighet att finna lyckan på annat håll. Källor och litteratur Otryckta källor Landsarkivet i Uppsala (ULA) Domböcker från Frösåkers häradsrätt Kyrkböcker från Alunda, Hökhuvud, Valö m fl församlingar Skilsmässohandlingar från Uppsala domkapitel Litteratur Taussi Sjöberg, Marja (1988), Skiljas. Trolovning, äktenskap och skilsmässa i Norrland på 1800-talet. Stockholm.

Johan Otto Andersson.

Född 1862-04-09 i Alunda (C).

Selma Teresia Andersdotter.

Född 1865-08-27 i Alunda (C).

Personregister    Efternamnsregister    Ortsregister

Framställd 2013-09-13 med hjälp av Disgen version 8.2d.