DEN DÖDSDÖMDE BRITA PEHRSDOTTER

Ahla torp, som jag besökte hösten 2001.

 

hfl.brita_p-dotter.jpg (32482 bytes)

 


 
Texten är från husförsboken i Vassunda socken i Uppland

När jag forskade på min morfars föräldrar och såg att min morfars morfar Mats Mattsson, hade varit gift två gånger dels då med Anna Stina Sundin, som blev mor till min morfars mor Christina.

Mats hade tidigare varit gift med Brita Pehrsdotter, och de fick två söner Pehr (Petter) född 1811 och Anders född 1817. Brita Pehrdotter blev halshuggen den 22 januari 1823. Hon hade mördat sonen Anders den 10 juli 1822.

När jag såg detta i husförhörslängden över Vassunda socken, kunde jag inte bara låta mig nöja vid denna notis. Jag måste bara få veta mer, om hur och varför. Jag reste till Stockholm, för att på Riksarkivet, försöka få klarhet i denna händelse, i akten om Brita Pehrsdotter. Jag fann en tjock mapp, men eftersom jag inte är bra på att läsa den gamla stilen, tog jag några kopior av materialet, för att ta mig hem och där i lugn och ro försöka tyda den del jag hade kopierat.

Här är redogörelse som blev skrivit i Justitierevisionen Besvärs-och Ansökningsmål 3 - 9 december 1822.

"Kongl. Maij:ts och Rikets Svea Hof Rätts Utslag, uppå en wid Erlingshundra Härads Rätt hållen samt af Härads Höfdingen Ädle och Lagfarne Johan Ekeroth insänd Ransakning, med Härads Rätten den 25 sistlidne julii fäldte Utslag öwfer Torpare Matts Mattssons i Åtorps Hustru Brita Pehrsdotter, hvilken Härads Rätten ansett Förwunnen At den 10 i berörde månad hafwa med wilja och stadgadt råd afdagatagit sin på Sjette året gamle Son Anders, samt derföre, med åberopande af 14:Cap. 1.§ Missgärnings Balken, dömt Brita Pehrsdotter at mista högra hand, halshuggas och i Båle brännas. Gifwet i Stockholm den 3 September 1822.

"Efter vad som har framkommit i inlagan till Kungl Maj:t så hade detta varit orsaken till att mordet skedde: Brita Pehrsdotter har frivilligt erkänt:

"att, då hennes man bemälte Matts Mattsson, aftonen den 9 sistlidne juli, hemkommit från en till Löfstaholms företagen kvarnresa, och Brita Pehrsdotter, som fått veta att mannen, under sin ovanligt långa bortovaro, hade skjutsats från Märsta Gästgifvargård och på Löfstaholms Krog öfvat mycket fylleri, af denna berättelse till vrede upptänd, förehållit mannen ofoget af ett sådant hans upförande, gräl emellan henne och mannen upstått, derunder han som upgifvet sig hafva hört der af grannarna yttrat till Brita Pehrsdotter at hon, som orden fallit, höll sig väl med en till orten nyligen ankommen afskedad soldat vid namn Brodd, samt kallat henne hora, hvilka tillmälen, enär Brita Pehrsdotter funnit sig vara aldeles oskyldig, på det högsta gripit henne, och förosakat växlande känslor af sorg och föragelse:

At påföljda morgonen klockan omkring fem Matts Mattsson gått till arbetet vid Herregården Säteriet Ahla, dit Brita Pehrsdotter, sedan hon gifvit mat åt barnen och åt Kreaturen, också kl. emot 7. efterföljt samt hela förmiddagen arbetat: at då hon under middagsmåltiden fått se Torparen Jan Pehrsson Fröling i Svedjan, hvilken af henne misstänktes hafva för Matts Mattsson gjort berättelse om den olydiga bekantskapen emellan henne och soldaten Brodd, hennes harm tilltagit så att det plötsligt runnit i hennes upretade sinne, at hon skulle gå hem och skära halsen af sin yngte son: at hon i sådant sinne genast kl omkring 1 middagstiden begifvit sig å väg till Åtorp, beläget nära 1/4-dels mil från Ahla, och under gåendet hos sig stadgat det fattade upsåtet at afhända sin yngre son lifvet, samt äfven beslutat på hvad sätt sådant skulle verkställas: at, vid hemkomsten till Åtorp, den äldre sonen Petter, varit inne i stugan men den yngre sysselsatt sig med lek å täppan då Brita Pehrsdotter, i afsigt at förmå den sistnämnda sonen at i stugan ingå tillsagt honom at, om han komma in, han skulle få dricka mjölk, samt befallit sonen Petter at gå ut i täppan och uprycka ogräs åt svinkreaturen, hvarom det förefallit henne som ville hon derest mannen fortfore at för otrohet henne misstänka, derom med honom samtala innan hon toge sonen af daga, derföre hon ock tillsagt den äldre sonen at gå till Ahla ock bedja fadern koma hem: at sedan sonen gått sina färde, Brita Pehrsdotter tagit en i stugan liggande gammal, slö och rostig Tälgknif utan skaft, för at till sonens mordande begagna, men, då hon ansett den för slö, hvässt samma knif på spisehällen, derefter hon hoplagt en linne näsduk för att binda för barnets ögon, samt, enär hon tyckt det icke vara värdt at afbida mannens hemkomst ock äfven hos sig kännt en ifver at snart fullborda den mordgjerning, till hvilkens begående hon då ytterligare stadgat sitt beslut, fattat tag i sonen, lindat näsduken för hans ögon, två hvarf om hufvudet med knut fram på pannan, ställt honom baklänges framför sig på golvet och hållande upp gossens haka med vänstra handen, skurit med knifven, som hon haft i den högra, två eller tre gånger fram öfver halsen, då gossen utan at skrika, endast såsom orden fallit, korrat till ett par gånger och fallit framstupa, i hvilken ställning han en stund, medan blod rann ur såret, blifvit liggande: At Brita, då gossen icke gifvit vidare tecken till lif, borttagit bindeln, lagt kroppen på några trasor i sängen, igenlåst dörren till stugan ock förfogat sig till Ahla:

At, då Brita klockan omkring 6. på aftonen funnit det hon borde gå hem för at undanskaffa sonens döda kropp och aftvätta den blod, som vid hans mordande kommit på golfvet, hon, efter dertill erhållit tillstånd, begifvit sig till Åtorp, der hon träffat sonen Petter sysselsatt i täppan hämta up ogräs: at Brita Pehrsdotter, som då gifvit Petter mat och anvist honom at sätta sig bakom stugan medan han åt upp den, tagit sin mördade sons i sängen liggande kropp samt, med en spade försedd, gått till skogs för at kroppen nedgräfva, men, af fruktan det någon kunde blifva henne varse, icke gifvit sig tid dertill, utan kastat spaden under en kullblåst tall och litet der ofvanföre gömt den döda kroppen emellan några små granträd vid ändan af ett kärr: At hon funnit mycket blod å de trasor, på hvilka den döda kroppen i stugan legat och derföre undangömt dem, aftvättat bloden, som runnit på golfvet och förständigat gossen Petter at för fadern säga, det brodern bortgått för at plocka smultron, hvilken upgift, under låttsat sökande, äfven af Brita blifvit gjord så för grannarna, som för hennes man, då denne vid midnattstid hemkommit, men at, följande dag, sedan flere personer länge ock förgäfves hade efterletat gossen, Brita Pehrsdotter erkännt sin missgärning och omtalat stället der den döda kroppen förvarades.

Även Kungliga hovrätten bekräftade domen som verkställdes den 10 januari 1823.